Dagbok från skogen med och utan kamera

20110706

Trots att jag är ute i skogen väldigt ofta är det ytterst sällan som jag får komma nära vildsvinen. De är så många så det borde inte vara svårt att smyga nära dem, men det är jättesvårt. De märker lukten av människa på långt håll. Dock ser de ganska dåligt, så det borde ju inte vara så svårt att smyga på dem mot vind, men det är mycket sällan jag har kommit nära. De gånger som det hänt är det mest tur.

Denna gång skulle jag gå genom skogen för att komma till en äng där hindarna har sina kalvar. Ville se ifall jag kunde få en bild på dem. På vägen dit passerade jag ett kärr där flera vildsvin låg och svalkade sig i vattnet.

Plötsligt brakar det till och jag stannar, tar sakta upp kameran. En halvvstor gris står och tittar yrvaket på mig. Precis som om den undrar vad jag är för en och ifall jag är farlig. Länge o väl står den och studerar mig, men bestämmer sig för att jag nog är lite farlig, för den traskar sakta iväg på andra hållet. Liksom de andra gör...flera stycken som jag inte sett har stått stilla och studerat mig. De har verkligen en förmåga att stå helt stilla så man inte ser dem. Många vilda djur gör likadant.

Jag hinner ta ett par bilder på grisen, och jag kan inte ens förstå varför människor är rädda för dessa fridfulla djur. De väljer alltid att gå sin väg om de inte blir trängda eller hotade.

Absolut det sötaste vildsvinet jag någonsin har sett.

Klicka på bilden så kommer Du

tillbaka till Björkebodas hemsida